Je ne veux pas être enrhumée! 24 februari, 2010

Efter att ha legat nerbäddad i soffan några dagar med feber och snuva vågade jag mig till slut ut ikväll. Tänker gå till jobbet imorgon, så jag tyckte att det kunde vara okej att gå till franskan nu ikväll … Kommer ju att missa några lektioner när tjejerna och jag åker till USA, så jag vill helst inte missa några fler. Dessutom har vi alltid så skoj där. Eftersom den text vi läser nu handlade om hur fransmännen spenderar sin fritid och den, bortsett från tre eller fyra rader, i princip enbart handlade om mat så kom vi in på det här med förutfattade meningar och liknande. Martine undrade om författarna till läroboken över huvud taget hade varit i Frankrike 🙂

Men vi konstaterade förstås också att det finns skillnader mellan svenskar och fransmän … Martine tyckte till exempel att det är tråkigt att hon aldrig får några spontana komplimanger på gatan av män i Sverige, och vi andra konstaterade nog att vi skulle tycka att det var ganska underligt beteende. Vi pratade lite om matvanor, lite om dryckesvanor etc. och Lena berättade att när hon bodde i England så tyckte hon att det var så skönt att folk spontant pratade med varandra överallt, att de är mästare på småprat och det aldrig blir någon pinsam tystad, men hon sade också att de av hennes engelska vänner som var mer blyga och tillbakadragna tyckte att ett land som Sverige verkade som himmelriket. Det är inte lätt att vara blyg här heller alla gånger, men det är nog ändå mer accepterat här än i kulturer där man förutsätts vilja och kunna prata med allt och alla. Jag får vara glad (igen) att jag är född i Sverige!

Hur som helst så är hon lurig, Martine. Förra veckan hann vi precis gå igenom alla övningar till kapitel ett, så mot slutet av lektionen så gav hon oss i läxa att repetera det och kika lite på kapitel två … men idag började hon minsann lektionen med glosförhör på kapitel två i alla fall! Det var tur att jag åtminstone hade skrivit in glosorna på glosor.eu, för det var faktiskt en hel del som hade fastnat, om än långt ifrån alla. Det är bara att konstatera att det ger väldigt mycket att skriva glosorna … i alla fall för mig. Jag måste skriva för att saker skall fastna … När jag gick i Davids grupp frågade jag någon gång något om stavning och han tyckte att det inte var så viktigt, för det inte är så troligt att vi behöver skriva franska, utan mycket troligare att vi måste prata … men hallå, för mig är det viktigt. Kan jag inte stava ordet kan jag inte komma ihåg det heller, så är det bara. Sedan kan jag ju inte förneka att jag föredrar italienska ord som stavas som de låter 😉

Nu skall jag titta på de stackars stafettåkarna i OS som åker i världen snöfall (idag har det faktiskt varit plusgrader i Götet, och ingen mer snö … men det har snöat hur mycket som helst på sistone) och vänta på att Älskling skall komma hem från jobbet så att vi kan mysa!

Mindre Piglet, s’il vous plaît 17 februari, 2010

Plus d’exercise, moins de bonbons et gateaux.
Mer motion och mindre godis och kakor. Det måste bli mitt nya motto, är jag rädd. Sedan gäller det bara att hitta viljestyrkan att faktiskt följa mottot också. Risken är att det är där jag kommer att fallera. Jag har verkligen inte mycket självdisciplin när det kommer till sådana saker! Men det är inte roligt att prova kläder längre, har jag kommit fram till de senaste gångerna jag varit på stan, och det finns väl inte mycket annat man kan göra åt den saken än att just röra sig mer och äta mindre onyttigheter. Även om Älskling och jag fortfarande inte är officiellt sambo så har i alla fall de beryktade sambokilona infunnit sig hos undertecknad. Provade en jättesnygg klänning på H&M idag, men fick vackert hänga tillbaka den. Det vill säga, den hade varit jättesnygg om inte bull- och kakgömman på magen hade gjort att jag mest såg ut som en stoppad korv. Suck!

Jag fick köpt ett par jeans och en kjol till slut i alla fall, men kjolen är det på håret att jag går i, så … som sagt … det är dags att ta tag i det här nu! Visserligen säger Älskling att min mage är jättego, men … jag tyckte nog att den såg trevligare ut när den var i alla fall en aningens mer vältränad. Men naturligtvis är jag hellre en lite tjockare och mycket lyckligare Piglet än den arma mycket smala men väldigt olyckliga flicka jag var för några år sedan. Det finns de som tröstäter, och så finns det de som helt enkelt inte kan äta när de mår dåligt, och jag hör till den senare kategorin. Det i kombination med det faktum att en överarbetande hjärna konsumerar en väldig massa kalorier är inte jättelyckat … Någonstans mitt emellan figur 2007 och figur 2010 vore bra, tror jag!

Idag hade vi i alla fall ström under hela franskalektionen 🙂 Alltid något! Vi fick, bland annat, leka ”tjugo frågor” på franska. Inte det lättaste! Fast det svåraste är ju att komma på en kändis som man vet tillräckligt mycket om för att kunna svara på frågorna! Det är dock förstås väldigt nyttigt att få öva på att prata lite grand fritt, och försöka konversera lite grand. Det är ju det man behöver mest! Synd att inte Älskling kan någon franska, för då hade vi ju kunnat öva här hemma. Han sade visserligen härom dagen något om ”när jag också lärt mig franska”, men jag vet inte riktigt vad han har för tidsperspektiv på den planen 😉 (På tal om det och detta och ingenting alls så har jag förresten skaffat ett Eiffeltorn till min farm på Farmville idag … och ja, jag längtar massor till vår weekend i Paris i början av mars!)

Slötittar på OS i väntan på att Älskling skall komma hem. Just nu är det damernas störtlopp, och alla är väl spända på hur det skall gå för Anja Pärson. Trevligt är det i alla fall att Sverige redan hunnit knipa två guldmedaljer, genom Charlotte Kalla och Björn Ferry. Speciellt skoj är det att vi (åtminstone hittills, skall väl tilläggas) ligger bättre till i medaljligan än vad Norge gör 😉

Bienvenue! 10 februari, 2010

Idag var det dags för terminens första franskalektion på Medborgarskolan, en lektion som till ungefär en tredjedel blev mörklagd på grund av strömavbrott. Det verkade som att hela kvarteret var utan ström, med undantag av kyrkan på andra sidan gatan. Vi kunde inte låta bli att fråga oss huruvida detta faktum hade med högre makter att göra … och själva fick vi försöka att läsa franska så gott det gick. Martine använde en cykellampa, någon hade en ficklampa och vi andra fick försöka belysa texten med våra mobiltelefoner (vilket i sig var lustigt eftersom Monika och jag pratat just om det fåniga i dagens beroende av mobiltelefoner). Jag måste dock erkänna att vi alla vara glada när strömmen kom tillbaka o Inte skulle ett strömavbrott hindra oss från att lära franska! Jag måste dock erkänna att vi blev ganska lättade när strömmen till slut kom tillbaka och vi kunde läsa utan att anstränga våra ögon till det yttersta.

Jag kan väl inte säga annat än att jag kände mig väldigt ringrostig gällande franskan … Naturligtvis hade jag tänkt att jag skulle plugga under vinteruppehållet, men … det vet väl alla hur det brukar gå med sådana intentioner? Jag har läst någon enstaka artikel från le Figaro, men det är också allt. Och på det lär man sig inte så mycket som man kunde önska, det vet jag ju egentligen sedan min tid på universitetet, då jag läste en herrans massa italiensk text utan att utveckla mitt ordförråd särskilt mycket. Visst, man lär sig naturligtvis att förstå bättre, men knappast att uttrycka sig själv. Det måste nästan till lektioner för det … i alla fall för mig! I vilket fall som helst så har jag knappast suttit hemma och pluggat verbformer, och det känns lite som att det kanske var det man borde ha gjort! Efter att, i alla fall vad det kändes, bara ha använt presens i mer än två terminer skulle vi sedan helt plötsligt trycka in futur, passé composé och imparfait på bara några få veckor … Inte konstigt att man blandar ihop dem sedan! Jag får verkligen se till att plugga den här veckan! Men men … det är så mycket man säger att man skall göra … så mycket man borde göra, så mycket man vill göra … men det är inte alltid allt blir gjort …

(Det är till exempel väldigt härligt att bara gosa på soffan istället!)