Begravd (engelska originalets titel är Buried) är Billinghams sjätte bok om Tom Thorne, en kriminalkommissarie inom Londonpolisen, vars liv är sådär lagom misslyckat som deckarpolisers ofta är men som naturligtvis lägger ner hela sin själ i att lösa de brott som kommer i hans väg. Oftast genom att strunta i vad hans överordnade säger och genom att trampa en eller annan människa (oftast någon som förtjänar det) på tårna.
I den här boken tvingas han samarbeta med poliser från en annan avdelning, då de försöker hitta en fjortonårig pojke som blivit kidnappad. Pojkens far är en före detta polis, och sådant tenderar ju att komplicera saker och ting. Utredningen baseras i princip på teorin att någon tagit pojken för att hämnas på något gripande som fadern gjort under sin karriär (eftersom ingen lösensumma begärts tycks det ju inte vara för pengar), men är det verkligen så? Ibland tycks det som att alla inblandade ljuger och när de personer som från början höll pojken fången hittas brutalt mördade men pojken fortfarande är borta väcks frågan om pojken nu förvandlats till en mördare också han?
Vid sidan om kidnappningsutredningen får man även följa Thornes kollega Yvonne Kitson då hon gör allt hon kan för att hitta de unga män som våldtagit och sedan mördat en ung invandrargrabb … Naturligtvis får vi även träffa Stone, Holland och Hendricks från de tidigare böckerna … och Thornes döda pappa gör sig påmind även han. Dessutom kanske det spirar någonting mellan Thorne och Porter, kollegan från kidnappningsroteln som han jobbar nära under det här fallet?!
Jag gillar absolut Billinghams sätt att skriva och jag gillar Thorne som hjälte. Visst är han clichéartad på många sätt – det spruckna privatlivet, det sjabbiga hemmet, den överdrivna alkoholkonsumtionen – men han har även överraskande sidor, och framför allt tar hans karaktär inte för mycket plats. Historien som berättas är viktigast. Thorne må vara den som för den framåt för det mesta, men han är inte medelpunkten, han är inte viktigast.
(Har skrivit om några av de tidigare böckerna här, i vad som skulle bli en bokblogg men som … ja … det är långt ifrån alla mina projekt som blir som de skall och när jag hade missat att skriva om ungefär femtioelva böcker – bokreferat har egentligen aldrig varit min starka sida – så gav jag upp …)
La vie de Piglet 